Det handlar inte om att digitalisera skolan, det handlar om skola och lärande i en digitaliserad värld. Har digitalisering i skolan varit ett experiment? Sveriges skolminister verkar uppenbarligen mena det. För att kunna svara på frågan måste vi först definiera vad vi faktiskt menar med digitalisering. Johan Magnusson och Tomas Lindroth har nyligen släppt sin bok ”Offentlig sektors digitalisering. Jag anser att alla som arbetar med eller är intresserade av offentlig sektors digitalisering, och därmed skolans digitalisering borde läsa denna bok. Magnusson och Lindroth definierar digitalisering som verksamhetsutveckling, ”en metod där digitala lösningar används för automatisering och innovation”. Men vad betyder denna definition i relation till skolans digitalisering?
Digitalisering handlar inte om att överföra en analog aktivitet till en digital (datorisering), utan om att utveckla verksamhet och arbetssätt (digitalisering). Om vi utgår från Magnussons och Lindroths definition, är digitala läromedel då bra eller dåliga? Är läroplattformar bra eller dåliga? Är möten online sämre än möten fysiskt? Är det bra eller dåligt att läsa på skärm? Svaret döljer sig i effekten av aktiviteten eller arbetssättet. Det vill säga om de är gynnsamma för undervisning och lärande.
Har skolans digitalisering gått för långt? Mitt svar är både ja och nej. Där Skolsverige ”datoriserat” skolan är svaret tyvärr i för många fall ja. Där har skolans ledare, pedagoger och elever i för hög utsträckning behövt anpassa sina arbetssätt utifrån tekniken, ekonomiska förutsättningar, leverantörer och IT-avdelningar. Däremot, om vi frågar oss om utvecklingen vad gäller undervisning och lärande har gått för långt, så är svaret självklart nej. En skola i en digitaliserad värld arbetar löpande med hur digital teknik kan förstärka och förbättra undervisning och lärande. Den utvecklar arbetssätt som ger mervärde i form av en mer kvalitativ undervisning, mer tid för lärande och mänskliga möten och den underlättar administration. Ett sådant utvecklingsarbete kan aldrig gå för långt.
Det är bra att digitaliseringen i svensk skola ifrågasätts. Det är nyttigt och helt nödvändigt. Vi som driver verksamhets- och skolutveckling på Foxway jobbar kontinuerligt med att kritiskt granska våra arbetssätt. Ska vi bidra till den digitalisering som Magnusson och Lindroth talar om måste vi vässa våra tjänster ytterligare. Därför intensifierar vi vårt fokus på följande områden:
- Fokus på användaren
Utvecklingsprocesser planeras och genomförs på ett sådant sätt att den som berörs av det förändrade arbetssättet är inkluderad i processen. - Fokus på nytta
Utvecklingsprocesser planeras och genomförs utifrån tydliga och överenskomna problemformuleringar och effektmål. - Fokus på räckvidd och professionsutveckling
Utvecklingsprocesser planeras och genomförs för att nå så många som möjligt, och skapa så goda förutsättningar för professionsutveckling som möjligt. Detta innebär att vi på ett kostnads- och tidseffektivt sätt nyttjar digitaliseringens möjligheter vad gäller design och genomförande av utvecklingsprocesser.
“Vi kan alltså antingen öka takten i digitaliseringen eller inleda avvecklingen av välfärden med en kraftig reduktion av erbjudandet från den offentliga sektorn”, säger Magnusson och Lindroth.
Det är en tydlig ståndpunkt, men att öka takten anser vi inte handlar om att springa fortare, inte göra mer av samma, utan snarare att i högre grad sätta skola och lärande i en digitaliserad värld i fokus, och använda digitaliseringen som en motor och möjliggöra för utveckling och innovation. Det är den vägen vi kommer arbeta för framåt.
Håkan Ingvarsson, Processledare
Education
